Efter jobbet tog jag en promenad i skogen hemma. Det var några år sedan jag gick där nu. Ett ställe jag tänkte kolla in är den torraka som spillkråkan använder som trumma för att locka till sig en partner. Nu var det inte bättre än att torrakan hade fallit. De små gran och tallskott som senast var några decimeter var nu ända upp mot 3 meter. Därmed borde det vara 3 år sedan jag besökte detta område.
Bofinkar, blåmesar och rödhakar kvittrade från alla håll. Det stora öppna området kollade jag till men ingen duvhök så länge jag kollade. Några björktrastar tjattrade och några andra sorter jag inte kan artbestämma sjöng också för fullt.
Vid den nästan igenväxta sjön häckade tidigare kärrhök men idag såg jag inte till den. Den enda fågel jag såg vid sjön var dessutom en ensam gräsandshanne.
Grodorna höll på för fullt i vattnet och de var stora amfibier. Jag vågade mig inte ut på gungflyt för att knäppa kort på dem…
Två nötskrikor hoppade mellan grenarna men vägrade sätta sig i “skottgluggen” för min sökare. Spanade av myren innan jag bestämde mig för att dra mig hemåt. Jag hade varit ute två och en halv timme i alla fall. Inte ett enda kort knäppte jag.
Den här råkan såg jag i lördags…