En långfredag med härligt väder, härliga killar och min härliga hobby. Kan det bli bättre?
Den leriga vägen och en kilometers promenad tog oss fram till vildmarksån som rinner genom ett naturresrvat. Här har tiden stått stilla i hundratals år. Knotiga träd, snårskog och en och annan fågel är vad som ses här. Har vi lite tur skulle vi få se fisk också. Ån ligger otillgängligt och nås bara på ett fåtal ställen via stig eller väg. Att vandra längs övre delen av ån är som att vandra i Everglades.
Spön riggades och simfötter spänndes på. Sjösättning av flytringar gick fort då vi alla hade bråttom till årets första tur med ring. Vi fiskade av både kanter och strömfåra. Några mindre forsar passerades på vägen innan termosar med kaffe och smörgåsar plockades fram. Skulle det vara så här? Inte ett hugg så långt…
Efter fikat drogs ett gäng gäddor och humöret steg. Solen tittade fram och det blev riktigt skönt.
Anders krokar av…

Vi var dock ute efter förleksgäddorna, de feta madammerna. Så länge det nappade och vädret var skönt så gjorde det inte så mycket. Det är alltid härligt att komma ut och umgås med goda vänner. Ån flyter långsamt nedför och fåglarna kvittrar. Även om jag tycker att de borde vara fler fåglar igång den här tiden så var det trevligt med kvittret. Isen gick sent i år så de bevingade vännerna kanske är sena de med.
Anders duckar för att komma under hängbron…

Nu hade vi kommit ned till lite bredare delar av ån och platser som vi visste att de tidigare hållit större fisk.
Hampus krokade på en fläskfia nästan omgående…

Hundra meter längre ned var det min tur att kroka på en av dessa madammer.
Bärgning av gädda…

© A.Sjöberg
Nöjd fiskare…

© A.Sjöberg
Efter denna tur blev jag duktigt försenad till en underbar påskmiddag hos mamma. Hoppas hon förlåter mig för det för jag hade inte kunnat välja bort något av dessa.