Första Härjedalsresan detta år blev en pimpelresa. Mycket snö var det överallt. Renarna hade svårt att hitta mat och gottade sig med saltet som blandas i för att gruset ska få bättre fäste. Vi såg säkert 100 renar den sista sträckan mot första tjärnen vi fiskade i.

Någon speciell bärighet i snön var inte att tala om. Inte fanns det heller speciellt många spår att köra i. Tur att Peppe är van skoteråkare och kunde spåra åt oss. På isen var det bara full gas som gällde annars var det risk för att köra fast. Fyra decimeter snö och två decimeter stöpvatten var föret på isen.
På väg ut på fisket.

Vi fick besök på tjärnen av tre andra fiskare. Av dessa fick vi hjälpa två att komma därifrån. Vi lämnade fordonen vid vindskyddet där vi även grillade korv denna dag. Efter maten blev det mer fiske och denna underbart färgade röding lyftes upp.

Friskluft tar på energin. Ett besök gjordes på den lokala “bastuklubben” med någon öl till. Fläskfilé och potatisklyftor med bea smakade mumma efter en lång dag. Någon whisky senare var det dags för sovsäcken
Dag två for vi till en sjö inte långt från där vi fiskade första dagen. Likadant var det med snömängden här.
Detta är ändå lågt för området.

Peppe hann bara skicka i grejorna innan en röding bet på. Själv satt jag och krokade på maggot. Ivrigt skickade jag ner grejorna men inget mer hände på detta ställe. Vi satt där säkert fem timmar om man räknar med tiden vi käkade.

Förflyttningar var jobbiga då enda alternativet var att plumsa fram i djup snö och vatten.
Grillkorv är värt att plumsa för med ett sådant utbud på tillbehör.

Vi gjorde en förflyttning innan vi la av för dagen. Där var det min tur att få fisk direkt. Som Peppe hann jag bara skicka ned grejorna innan det pickade i spötoppen. Några sekunder senare låg fisken på isen men ingenting mer hände efter detta. Då gjorde jag ändå ett antal förflyttningar efter detta. Svetten sprutade när man rörde sig men fisken skulle bara upp.
Det enda vi fick efter detta var pizza. Inte dumt det heller.