Äntligen var det dags för avfärd. Med avsaknad av snö hemmavid kändes det underbart att få möta vintern i Härjedalen. Det var härligt att se de snövita plogvallarna längs vägen då vi åkte upp. Kvällen blev lugn med ett par Clynelish i glasen. Fokus låg på pimpling och morgondagen.

Då jag varit i Peppes stuga förrut har vi använt gäststugan. Nu när det var vinter skulle vi ha storstugan som egentligen är ett stort hus. I det stora huset finns en Moraklocka som jag blev påmind om då den lät en gång i halvtimmen med start mellan 05:00 och 06:00. Övriga timmar lyckades jag sova djupt.
Dag två startade och Peppes far och en släkting dök upp för att följa med ut. Vädret var så där men spänningen var olidlig så det spelade mindre roll. Bråttom fick vi och packningen slängdes snabbt ihop. Skotrar upp på släpvagnen och så bar det iväg. På vägen ut var det både renar och ett tiotal tjädertuppar som parkerat i björktopparna. Efter en kortare tur ut mot sjön ville vissa visa att de är från Norrland och showa lite. Sjön innehöll harr, något som jag aldrig pimplat förut.

Fast solen lös med sin frånvaro var det ganska varmt.

Packningen på morgonkvisten gick som sagt snabbt och vi hade ju så klart glömt korven. Typiskt. Som tur var hade Peppe’s far med sig korv så det räckte till alla. En korvgrillning hör till och ska inte hoppas över. Speciellt när fisket inte fungerar.

Efter grillningen skulle vi flytta oss till en tjärn uppåt skogen. Det blev ett antal rekningar innan vi kom fram. Skotrar kördes fast med jämna mellanrum och måste lyftas/släpas. Väl framme vid öringstjärnen var klockan ganska mycket och en fiskedag närmade sig sitt slut. Jag hade ett påslag på den lilla tjärnen men mer än så blev det inte. En och annan abborre kom förstås upp i harrsjön. Jag hade kammat noll där också.
Kvällen började med en whisky och ett par öl. Peppe gjorde i ordning bastun och där avnjöts ännu någon öl. Kocken, inte jag alltså, stekte även ihop några rostas som vi hade med oss. Med Lohmanders och pommesfrittes käkade vi dessa rostas och kollade på melodifestivalen. Hur den slutade visste ingen av oss då vi båda somnade i soffan.
Kocken sexigt dressad inför middagen

Söndagen började som dagen innan. En Moraklocka ljuder en gång i halvtimmen. Fast jag försöker sova så kan jag inte. Den jäveln ska ticka också. Vid frukost snöade det lappvantar och det stod inte högst upp på listan direkt. Packiningen gick bättre och korven kom med denna gång. Skotrarna upp på släpen igen och iväg. Efter en fin skotertur kom vi fram till kanten av sjön och det dröjde inte länge förrän jag kände av en fisk. Lyckan blev iställe Peppes mor som högt triumferade sin fiskelycka. Även Peppe drog en fisk innan vi gav oss av mot ett nytt ställe.

Vid en udde där det finns en djupkant hade Peppe’s far fiskat förrut och där stannade vi även denna gång. Ganska snabbt fick jag på en röding som drog i bra. Väl vid hålet blev det tvärstopp. Var den verkligen så stor? Jag gav lite lina och fisken simmade iväg som en liten torped. Ett flertal gånger upprepade sig historien innan jag skrapade undan isen i hålet för att försöka se något. Tyvärr var inte fisken stor. Den hade lyckats med konststycket att först ta maggotkroken och sedan kroka sig i ryggen på upphängaren. Då det är bristvara på Storskräcken (blänket) ville jag inte dra utan fick hjälp upp med tröjan till axeln och kunde själv förlösa fisken ur vattnet. Mycket besvär för liten fisk.
Området runt sjön var vackert och detta förstärktes av den värmande solen.

Fisken nappade med jämna mellanrum och Peppe kunde dra nummer två. Jag hade dessförinnan fått en fin röding som jag var nöjd med.

En sån här dag får man inte glömma bort att njuta av annat än fisket.

Innan hemfärd fick Peppe sin tredje fisk och måste så klart passa på att fråga hur många jag hade fått. Ja, ja, han kanske fick flest men det var någon annan som fick störst